Det känns som väldigt länge sedan nu men det var
alldeles nyss. Och för att alla skall förstå vad vi gjorde måste vi ha lite
grundutbildning. Jag tror att det gäller alla.
Så nu tar vi det från början.
Att kasta tygpåsar eller fåglar till hunden åt olika
håll kallas markering. När hunden irrar fritt i skogen kallas sök och att
springa rakt fram på en rak linje kallas linjetag.
Tygpåsarna kallas dummies och bärs vanligtvis av
hunden, i munnen. Vi brukar säga att den apporterar – vad hunden kallar det vet
vi inte riktigt. Inte än!
Nå det där med ”ruta ett” och så – det är inte moster
Rut i Kramfors eller en fönsterruta. Nej, det är en tänkt fyrkant, rektangel
eller område i naturen. Där utförs en viss aktivitet som t.ex. sök. Och folk i
branschen brukar då säga sökrutan. Där gör hunden någonting under övervakning
av förare och på prov en domare. Att stå med sin hund på prov första gången
brukar innebära att man får tunnelseende, orolig mage, hörselproblem,
svettningar, pratar i tungor och beter sig konstigt.
Kanske kände någon av er så under helgen på
Sågarsveden. Bra! då har ni passerat steg 1 i trappan till den eviga provlyckan
och ni kan hädanefter koppla av och fullständigt lita fullständigt på er hund.
Nå, gissa om jag i åratal funderade på var dessa
”rutor” fanns och hur de var markerade. Dessutom hette det unghundsrutan o
elitrutan etc. Och ingen förklarade vad det var.
Nu vet ni så nu går vi vidare till nästa ”ruta”.
När någon säger om din hund ”nu fick den nå’t i näsan”
så bli inte orolig och uppsök veterinär. Det innebär inte att den fått myror,
damm eller barr i näsan utan att den kände lukten av något som den skall finna
och bära in till matte/husse.
Att träna stadga innebär inte att du skall se hur
stadig på benen du eller din hund är på söndag morgon i Sågarsveden –nej, man
utsätter sin hund för en massa frestelser och ser om den kan stanna kvar vid
din sida. Frestelser som bollar som kastas, dummies, skott, andra hundar som
springer förbi, köttbullar etc.
Om någon säger om din hund att ”nu gick den ur hand” –
så pass på! Du har inte släppt hunden med kopplet på eller nå’t annat, näe du
har bara tappat kontrollen över din hund. Den gör nämligen precis vad den vill
och struntar blankt i vad du säger/ropar/vrålar.
Ja, vi var där nästan allihop – på Camp Feedback’s i
Sågarsveden. En underbar pingsthelg som åtminstone jag längtar tillbaka till.
Varmt, grönska, trevligt sällskap och en massa hundträning.
Palmgrens o Schenströms testade ett nytt, djärvt grepp
- att låta oss i Good-kullen föreslå träningsmoment för de äldre hundarna under
lördagen.
Allt medan ni i den nya kullen sysslade med
valp-träning.
Och dessutom skulle vi i grupper planera för ett
stations-upplägg under söndagens tävling. En s.k. working test. Kul!
Jag tycker att den första tiden med valpen är den härligaste.
Man lär känna varandra och ser hur valpen utvecklas i en rasande fart.
Tänk er att gå från baby till övre tonåring på ett år.
Undrar om farsan o morsan hade klarat det?
Nå, den där svarta trasselsudden som är mellan dig och
korvbiten som uppfödarna lagt ut, är troligtvis din glada, söta valp som sprang
iväg när du lyssnade på Pias och Anns råd. Det brukar kallas för att ”hunden
knallade” och inträffar vanligtvis på jaktprov. Mycket sällan hemma där allt
går bra.
Det kallas också självständighet när man är på gott
humör.
En väldigt vanlig företeelse hos hundarna. Kan med
fördel utnyttjas om du vill träna snabba starter i friidrott.
Då du försöker få din hund att förstå svenska ord
kallas lydnadsträning, inte hemspråksundervisning.
Att få sin hund att hämta tidningen, strumporna,
tofflor och andra tappade, förkomna saker kallas apportering.
Och du, för din egen skull – din älskade hund kommer
att få flera namn än lilla Doris, Tullan och Spexa. Ett mycket vanligt namn som
väldigt många har på sina hundar är ”hörru” eller ”lägg av”.
Nu tror ni att jag bara beskrivit er i den Saint-kullen
Men icke! Vi har alla den vägen vandrat och utstått prövningarna
Nå,, vad gjorde vi då i Sågarsveden? Ni i
unghundsklubben vet inte vad vi gjorde och vi i tonårs-klubben vet inte riktigt
vad ni höll på med.
Det tog ett tag innan vi enades om träningsupplägg men
det blev rätt mycket vattendirigeringar och markeringar från land, brygga o
båt. Janne Schenström körde en svårare variant av sök i vass. Vi varierade
uppläggen en hel del, allt efter hur mycket våra hundar kunde. Man kunde välja
att skicka sin hund från strandkanten eller en bit upp på land. Man kunde träna
avlämningar vid vatten, dirigeringar över en vik, markeringar på land där
hunden skulle simma över till andra sidan.
Vattnet bjöd på oväntat bra temperatur när vi herrar efter
mycket planerande i bastun, var tvungna att svalka oss på kvällen.
En skål för Speja o Smilla som lyckats bra på prov
under våren och sen middag på verandan – underbart!
När vi kände oss mätta och ”mogna” var det dags för
lite fotboll i värmen. Jag funderade länge efteråt på vilket lag jag var med i
och vilka andra som var med. Vissa med sämre kondition än jag har var tvungna
att svalka sig i sjön och dricka en hel del för kompensera vätskeförlusten.
Själv var jag bara lite varm om fötterna.
Söndag och dags för tävling. Vi hade delats in i
grupper som skulle hitta ett upplägg för de mer rutinerade hundarna och ett
lite enklare för de yngre nybörjarna. Det gällde att tänka till på upplägget så
att man snabbt kunde ändra ordnings-följden på momenten för att få lätta eller
svåra apporteringar.
Nu blandades markering på linje, närsök, vattenarbete
i kombination med dirigeringar på land, apporter uppe på stenar och i risig
kalhyggeterräng. På varje station fanns någon med från den nya Saint-kullen.
Bra för att lära känna varandra och diskutera hur många poäng varje ekipage
skulle få med sig från varje station. Man hade 20 poäng vid ankomst till
stationen och i allra bästa fall 20 P när man gick därifrån. Oftast inte. Så nu
vandrade alla med tävlande hund runt och startade sina hundar. Här gällde det
att plocka poäng.
Domarkollegiet(=uppfödarna) räknade sedan poäng och tog
sedan ut ett antal finalister. Härligt – dags för knädaller!
Och Speja hamnade på finalplats, men där fanns ju
också Marie och Enja, Ann o Fly, Torbjörn med Skruttan o Janne med Twista.
Klappjakt mot hundarna på linje med skott o massor av kastade
apporter. Sen en långsam walk up. Under den skulle hundarna utföra dirigerings-
och markeringsuppgifter innan de fick söka bland apporterna som kastades under
klappjakten.
Fotgående, stadga, fart vid skick och inlevereringar
samt avlämningar bedömdes av Pia o Kent som var enväldiga domare.
Nå, allt går inte som man tror. Hundarna knallar (se
ovan) och söker med apporter i mun, tar fel dirigeringsapporter, byter apporter
och vips är man borta från segerpallen.
Men jag tycker att rätt hund vann resp. klass i denna
lekfulla tävling på blodigt allvar. Grattis Marie och Ann!
Men vi gjorde också speciella övningar för hundarna
som kommit mycket längre än vi i apporteringsträningen.
Den s.k. hagen med korvstörning på utsidan. Nå vissa
av hundarna forcerade hagen med våld i stället för att t.ex. hoppa in o ut
eller gå via öppningen med korvtallrikarna.
När det var klart och alla skrattat och applåderat
klart började alla träna på att hoppa in o ut ur komposthagen.
Jag tror att vi alla som var med hade en skön, bra och
givande helg.
Vi hoppas också att alla ni med de nya hundarna i
Saint kullen skall trivas i Feedback’s sällskapet och lyckas bra med era hundar
under träning och på kommande prov.
Tack också Pia o Ann, Kent o Janne för att ni
arrangerar Sågarsvedshelgen. Håll fast vid den traditionen.
Vid pennan och i kopplet – Peter & Speja