Jag valde en gång mellan två
uppfödare när jag skulle köpa valp. Där började den Gooda starten. Nu är jag
glad och ödmjuk inför valet och alla Gooda upplevelser det givit under 4 år. Här
är en krönika från en av dem.
Märkligt! Förra säsongen hade precis slutat, då börjar den nya känns det som.
Det var bara ett kort uppehåll för Kalle Anka, skinka o nyårsskål.
Och vilka ordnar den Gooda upptakten om inte Robert och Anna. Ni har återigen på
ett fantastiskt sätt bidragit till sammanhållningen och trivseln bland the Good
people. Ni har också startat en tradition om man ser till vad de övriga kullarna
haft för sig under senvintern. Och vilken sagolik tur med vädret vi hade. Dagen
efter Good-starten kom snön o kylan. Burrr!
Det är tredje gången R&A har upptakten och vi har kört när det varit riktigt
bistert väder. För the Good ones backar inte för lite kyla och blåst när Robert
och Anna ordnar upptaktsträff.
(Texten fortsätter under bilderna....)
Det börjar bra med en Good fika
o macka i Anna o Roberts mysiga hus. Man vill nästan inte gå ut för den trevliga
stämningen och känslan av att få träffa alla igen. Vi saknade Veca, Christer,
Jonas och Johan som var hemma och jagade eller tränade. Tränar man inte hund så
kan man träna i andra grenar. Som fotboll, föräldrarskap etc.
En Goodhund vilar aldrig och den enda gångart ägarna till dessa hundar känner
till är framgång.
Marianne och Garbo ansluter lite senare för att hinna med att träna lite lydnad
på morgonen. Det finns bara ett sätt att ha hund på om man är med i toppskiktet
i lydnadstävling.
Robert har genomgång av upplägg
och vad vi skall göra. Sen ut och hämta hundar, pipor och sätta på sig
tävlingsinstinkten.
Ett gruppfoto och så iväg mot den första stationen.
Elin dömer arbetet i en sökkombination och Good-kullens unga förmåga Nicke,
assisterade med utlägg av dummies. Man skall hålla kvar hunden i ett område med
några dummies utan att ta störningsapporter och sen sök i ett nytt område. Allt
är på tid - lite tid.
På nästa station skall hundarna först skickas till ett närsök men störs av en markering med skott. Robert är enväldig domare.
På markeringsstationen finns de två skönheterna Anna och Sara. Anna dömer och Sara kastar dummies som ett proffs. Just det – dubbelmarkering med lite knepiga upplägg och lång transport.
På sista stationen, där Kurre
dömer och vår ständige supporter och funktionär Bengt assisterar, skall hunden
dirigeras med ett markeringsarbete inblandat som en störning för de mest
rutinerade hundarna.
Allt verkar lätt som en plätt förutom att vi kanske inte tränat så väldans
mycket.
Vilka hundar var med och
tävlade?
- Good Bitch och Ellis
- Good Lady och Lena
- Good Princess och Marie
- Good Girl och Helena
- Good Mistress och Marianne
- Good Lass med mig (Peter)
- Janne med Light och Tea
- Pia med Svansa
- Kent med Speed och Maja
- Ann med Fly
Vi fick starta på vilken
station vi ville och försökte sprida ut oss för att få flyt på alla stationer.
Taktik styrde säkert också val av startstation som vi gick till.
Stenhårt motstånd – här gällde det att göra rätt.
Ann, Janne och jag gick tillsammans på stationerna. Det gick ganska bra för oss
så vi får segervittring i våra näsor. Hundarna får andra vittringar i sina.
Alla går på topp och gör bra resultat (som vanligt!). Svårigheterna dyker upp på dirigeringsrutan och vid närsöket.
På sökstationen började
stackars Elin se ”sjunkna ubåtar”. Hon har inte fått någon paus sen tävlingen
började och är i stort behov av att ”pudra näsan”. Varje hund tog dessutom lite
tid för sökarbetet vilket inte gjorde saken lättare. Strongt Elin! Vilken
”festblåsa” du måste ha .
Vi pratar lite med de andra och försöker psyka dem med hur svåra stationer vi
varit på och hur höga poäng hundarna fått. Men sånt biter inte på luttrade
Good-förare. Uppfödarna får dock något osäkert i blicken och börjar svettas.
Skall valpköparna slå oss nu? Det har aldrig hänt tidigare.
Grundomgången är klar och finalisterna utsedda. Men Fly och Speja hamnar på
samma poäng och en av dem skall stå bland finalisterna. Nå, det är lätt fixat
med ett skiljeheat. En svår enkelmarkering som skall hämtas in på tid. Snabbaste
hund vinner. Topp! Spejas specialgren. Husses självförtroende är på topp,
Goodförarna gör vågen, skanderar hejjaramsor, viftar med flaggor och sjunger
”Lass is just the winner…..”.
Fly gör ett strålande jobb men skall hon slå stjärnmarkören Good Lass? Och det
gör hon, med några sekunder. Grattis Ann o Fly! ni är i final.
Finalen blir en klappjakt där vi som inte kom till final går i drevkedjan. Kurre och Robert kastar dummies och störningsbollar nära några av de apporter som skulle hämtas in. På linjen står nu Pia och Svansa, Kent med Speed och Maja samt Ann med Fly. Vi som har Goodhundarna skall döma och placera ekipagen.
Jag står bakom linjen och
tittar och lyssnar samt talar om vilken hund som skall ta vilken apport. Förarna
får dirigera sina hundar till minnesmarkeringarna.
Elithundarna får lite svårare apporter jämfört med Ökl-hundarna. Alla hundar
hämtar in sina apporter och domarna har en kort genomgång av vad de tyckte om
arbetet.
Nu var det dags för den efterlängtade och avslutande middagen i byggdegår’n. Och vem har fixat den om inte Anna med benäget bistånd. Den var lika sagolikt Good som alltid.
Robert skötte prisutdelningen till vinnarna i olika klasser.
Arrangörsparet hade till och
med ordnat fina priser till ”funkisarna”. Proffsigt värre.
Jag tror att Anna fick det bästa priset utdelat av Robert, Men hon förlorade en
vadslagning tror jag. Nyfikna på vad hon fick? Fråga Anna vid tillfälle.
Tack Nicke, Sara, Elin, Anna, Kurre o Bengt för att ni var med och fixade
stationerna.
Sen blev det eftersnack, planer
för framtiden, Flatmästerskapet, träning och förväntningar inför vårsäsongen.
Cariokee-maskinen startades och tappra försök gjordes att komma med i Fame
Factory. Kunde U2 (som en gång hette Feedback!!) bli kända så kan väl vi det
också.
Nå hur gick det i tävlingen?
Ann med Fly vann Ökl och Pia med Svansa vann Ekl.. Kent kom 2:a i båda klasserna med Speed och Maja. Speja blev i år bästa Good-hund i Ökl tätt följd av alla de andra Good:a systrarna. Bästa Nkl-hund blev Helenas Good Girl och Light blev bästa unghund
Skålar och tack för att vi fått komma och bli servade med upplägg, mat och en otroligt härlig stämning. Vilken ”Good feeling”!
Påhittat och genomfört av Robert och Anna som inte ens hade en Feedback’s hund från början. Men mor Lena hade förstås den fantastiskt vackra, bruna Ladyn. Vilken lyx att andra arrangerar något för oss i Good-kullen. Dessutom för tredje året i rad.
Några hundar vann i apporteringstävlingen men Vi ägare till Good-systrarna är alla vinnare som har förmånen av att ha generösa, duktiga Robert och Anna i kretsen av hundkompisar!
Stort TACK från oss alla som var med för årets fantastiska Good-upptakt!
/ Peter med sin bruna Good Lass