Årskrönika Feedback’s 2004
Först kom hockey-VM, alpina världscupen, sen kom fotbolls-EM och Stockholm maraton, OS i Aten och paralympics.
Men mitt bland alla dessa stora evenemang kom ett större – Camp Feedback's och ett ännu större – FM 2004 med alla Feedback's framgångar och sen - störst av alla säsongens händelser, tävlingsfinalen i Tallstugan. Och mellan dessa höjdpunkter ett par Feedback's -jaktprov att mjuka upp nerverna med.
Camp Feedback
Vad kommer först på Camp Feedback's i Sågarsvedet? Jo, kaffe och en liten
”jäger” och att träffa Ann, Pia, Kent o Janne och alla andra härliga Feedback's
hundägare. Men vi saknade några, Jonas o Wilma och ”det–har-jag-inte-tränat-på-Veca”
med sin Selma
Du rörde mitt hjärta Pia när vi lämnade över vandringspriset till minne av Jazza. När man som jag, har en gammal hund som betyder väldigt mycket och varit en fantastisk tränare av husse då känns det lite speciellt med just gamla hundar. Oavsett om de springer här på jorden eller jagar på de stora, fria ängarna.
Det är ju ofta de som lett oss fram till de hundar och sociala kontakter vi har nu.
Robert och jag har ett ganska långt förhållande till Jazzas Throphy. Vi började ”spåna” lite om att ordna ett vandrings-pris ganska tidigt. Jag funderade på jazzmusiker, instrument osv. Vi jagade sen begagnade trumpeter. Robert kollade bl.a. i Norge när han var där. Stenen som blev bottenplatta kommer visst därifrån. Sen fick vi tag på blåsinstrumentet via en expedit i en leksaksaffär som jag frågade och hon ledde oss via andra musikhögskolor till musikskolan i Eskilstuna.
Robert gör sedan slutjobbet med bl.a. Bengts hjälp. Snyggt jobbat Robert! Ja, vi hade en hel del andra Feedback’s ägare inblandade också, på ett eller annat sätt.
Dessutom blev ju Camp Feedback’s det perfekta tillfället att lämna över vandringspriset.
Grattis Anna o Fixa till den första inteckningen!
Vad kommer först på en WT för alla som vill vinna? Jo, station nr 1 förstås och där är Kent P första förare på plats. Het som en ungspannkaka på att få starta och plocka poäng. Han kom långt innan vi domare hunnit hitta ett upplägg som gick att anpassa för alla hundar. Så han fick träna sin egen och hundens stadga ett tag.
Vi som dömde och satte poäng var Ulf-Lundell-Elin-med-Jack, Sveriges-framsida-Birgitta, hur-gör-man-nu-Yvonne, jamtli-stoschlan-Maritha och jag.
På vår station var alla vinnare, speciellt Janne the one-armed-handler som trots sin nyopererade axel gör ett strålande jobb med Light. Extra vinnare var också Michael med Elis som var den klart mest ”flat-karakteristiska”, härligt svansviftande hunden under dagen. Han fick vårt specialpris.
På vår station gjorde vi en ”skitenkel” dubbelmarkering i hyggesterräng och ett kort, enkelt linjetag som vilken Feedback’s hund som helst kunde ta. Utom min hund Speja som vill ta dubbelmarkeringen samtidigt som hon gör linjetaget.
En otroligt bytesmedveten tik med en strålande näsa i en vackert brun, glänsande förpackning.
Så blev det samling på verandan och lunch. Mums! Lite social samvaro och vi fick höra hur det gått på de andra stationerna.
Efter lunch turas vi på station 1 om att starta själva. Det går strålande – för en del. För vissa hundar blir det inte full pott överallt liksom. Men man är ju alltid moralisk vinnare.
Nu är det spännande – de enväldiga domarna räknar snabbt ut vilka som kvalificerat sig till årets finaltävlingar.
Grattis Ann, Marie (förstås!!) Marianne, Robert, dubbel Kent, Ann-Sofie, Pia och Anders.
Tusan också Speja – nu får vi vänta tills nästa år på en ny chans att gå till final.
Domare är Cinna och
Kalle under den traditionella men otroligt svåååååra Walk-up:n. Inte minst med
två spjuvrar till funktionärer på högerkanten blir det svårt. De är riktigt
svåra på… näe inte vad man tror utan på att kasta markeringar. En av dem kastar
dummies downtown Barva, långt upp på hygget bakom dass (han är en dja….l på att
kasta, fråga hans sambo) och andra råkar hamna i syrenbusken, på en halv-böjs
avstånd. Förmodligen för att det finns en viss mantalsskrivningsrelation med en
av finalisterna.
Den andra funktionären faller sittandes då och då i någon slags trans eller
dvala med ett leende på läpparna (bildbevis finns). Så han verkade inte kastade
in något annat än ”handduken”.
Eftersnack, bastu och dusch innan en god, efterlängtad middag serveras i samband med prisutdelningen. Den följs senare på kvällen av den numera välkända Feedback’s sången under ledning av Allsång-på-Sågarsvedet-Kurt och till inspelat komp ur medtagen gettho-blaster.
I år blev det ingen fotbollsturnering med efterföljande bad.
Men vi hade skitkul ändå till fram på småtimmarna.
Under söndagen är det
avkommebeskrivning för Helgon-kullen. Vi andra tränar på diverse svåra moment
inför kommande prov och andra jaktliga aktiviteter. Ja, vissa tycker att vi
tränat väl mycket så hon låser in både hund och nycklar i bilen.
Så snart är hela den totala inbrottskunskapen församlad runt ägarinnans bil (hon
kommer föresten från Kex- och skostaden och har en hund som har samma namn som
en av delstaterna i USA). Nå, efter att först ha sett till att hunden inte får
värmeslag i bilen försöker vi på alla sätt ta oss in i den eller bryta strömmen
till central-låset. Vi tar också hjälp av en medlem av poliskåren som har stor
erfarenhet i att låsa in diverse skumma element.
Ev. erfarenheter från tonåren, galgar mejslar räcker inte. Vi kommer helt enkelt inte in i bilen. Hjälp och reservnycklar tillkallas från staden som har ett slott mitt i en å. Hunden räddades och nycklarna återfanns.
Nu börjar man misstänka
att detta med bilproblem är ett mycket avancerat sätt att skapa nya sociala
kontakter. Under den s.k. sektionskampen får nämligen samma ägarinna
startproblem med sitt fordon och den stannar på ett strategiskt ställe vilket
senare samlar ett antal hjälpsamma själar som erbjuder sig att åtgärda
problemet. Dessa två incidenter måste ha lett till minst 20 nya bekantskaper.
Sofistikerat, genialt! Min egen bil står här på uppfarten till huset och det är
inte en själ i sikte.
Nå, Tack för en härlig helg allihop! Jag kan inte påminna mig att jag någonsin känt att det skall bli skönt att komma hem o ta det lugnt efter en Feedback’s träff. Man vill liksom mest ha mer av all tokig samvaro, Bengts historier, lite jäger, att få munhuggas med Ola o Ellis, skråla Feedback’s sången och träna hund.
Och så plötsligt är det augusti och vattenträningen med Speja har gått jättebra.
Vi grejar Feedback’s jackor efter att ha övertygat Bengt o Kent om att inte proppsa på att ha lime-färgade eller gula jackor.
Västerås, en
campingplats och massor av folk och hundar redan på fredag kväll. Base-camp
ordnas bland alla getingar mellan några husvagnar vid husvagnscampingen. Jannes
och Pias mer orientaliska, lite ”billig klubb” draperi i deras husvagn för
tankarna till helt andra platser, andra aktiviteter och tider än FM. När börjar
showen?
Långbord med lite mat o dryck, sång och laddning inför tävlingen med alla
ditresta Feedback’s entusiaster.
Vilken känsla en ljummen augustikväll!
Samling och det är så varmt att man inte kan ha på sig Feedback’s jackorna. Katarina Morsk hälsar välkomna på bl.a. flytande tyska och får applåder. Holländare, danskar, jämtar, skåningar, finländare och värmlänningar. Ja, alla var ta mig tusan där.
Det här blir inte lätt. Marie Carlsson och jag går i par under alla stationer och det går ganska bra faktiskt. På vattnet går det till och med skitbra. Men vad hjälpte det? Några minuter senare tar de ju bort vattenstationen för att det verkar vara alger i vattnet. Alger! när det bara var Ola som blötlagt spenaten han ville ha till lunch. Och alla får 20 poäng!! Upprörande! Några hundar hade ju knappt gått i vattnet där.
Helt sjukt bra att ha provet vid en flygplats – man behövde bara säga till domarn – kolla! Hans skärm vecklar inte ut sig och domaren tittar upp när ens hund missade ngt. Taskigt bara att man inte på söndagen tänkte på att inte ha en station inne på själva fältet. Vicke’ drag det blev vid start o landning.
Janne startar Salsa bland de sista hundarna efter att ha gjort ett kanon jobb
med Light och Twista. Starkt att starta flera hundar i flera olika klasser samma
dag på FM. Och bra gick det dessutom.
Själv blev jag skitglad o stolt när Speja kom med till semifinalen. Men de rackarn’s domarna Lena o Anki, hade hitta på ett lurigt lydnadsmoment. Markering ute på fotbollsplan!? Jag fick hjärnsläpp och försöker få Speja, som är en sju satans hund att komma ihåg markeringar, att springa rätt in i publiken och försöka glömma markeringen. Smart och hur bra gick det när stoppsignalen inte funkade?
Nåja – vi var där och visade att det är fler än bara tidigare kända hundar som kan spänna bågen. Höjdaren var när Kenth Lindh slår händerna för ansiktet och stönar ”NEJ”! när Milton hans hund, tar störningsapporten. Och när han tittar upp har Milton släppt den!! Snacka om att glida in i finalen på en räkmacka!
Ni skulle sett vad han gjorde på Sektionskampen! Nästan samma sak. Men då gick det tyvärr inte lika bra med poängen.
Så är det dusch, öl och försök att ordna lite svalka till hundarna i krypinnet som Ellis o jag delar på. Sen försöka ordna bordsplats till alla Feedbackare i tältet. Och så skall alla köa för maten utom jag som glider förbi ganska många när jag stannar och snackar med några man känner. Och vips är man framme vid serveringen utan att man tänkte på det. Aj, aj, aj – nu låg man inte på plus!
Jösses vad lång tid det tog med lotteriets vinstdragning! Man hann ju nästan nyktra till. Men inte riktigt ändå för jag kommer ihåg att jag tokdansade till bandet med Searover - Anki innan vi bröt för sömn. Det var några tonåringar som dansade samtidigt och storögt slöt upp där vi studsade fram. De log och såg ut som de tänkte – kolla! gubben dansar utan rullator.
Ola o Robert går i par på söndagens elitrutor. Spännande och Ola är visst lite spänd. Märkligt! Den coola killen. För lite betablockerare antagligen.
Dessutom påstår någon domare att Svansa tryckt vilt fastän Ola inte ens startade på den rutan, den dagen, på det FM.
Nåväl, i mina ögon är
Svansa och Ola ändå vinnare. Vem tar någon annans hund och för den så galant på
en jaktlig prövning?
Helena och Lena prövar också sina fantastiska, bruna hundar ur ”vad-heter-kullen”?
i Nkl på söndagen och det går väl ganska bra. De ser åtminstone nöjda ut när jag
träffar dem i skuggan under ett träd efter att de gått klart stationerna.
Himlars att man inte hann se och heja på alla som man ville.
Jösses vad det luktade grillparty både på lördagen o söndagen.
Alla innevånare i Västerås med utländsk var där och hade familjeträff.
Så får jag utlopp för mitt ”ordningsman i plugget” sinne när jag får styra med publiken under finalerna. Men fasen vad publiken yrslade omkring och var svårstyrda. Kalvarna jag var med och föste när jag växte upp på bondgård var rena barnleken. Nåja, jag hade god hjälp med att hålla ordning.
Vi får sträcka på oss i Goodkullen. Semtegens Toro Bravo var ju med i elitfinalen.
Det var 19 Feedback's
hundar med på FM och en Hang-around från Lopplådans. Men vi saknade Marianne o
Garbo, Veca o Selma, Kents Maja, Anns Fly samt Jonas och Wilma.
Vi hade 7 st hundar bland de 10 främsta i olika klasser. Anders med Alice och
Janne med Twista och Light bärs välförtjänt fram till prisutdelningen av våra
rop, visslingar och applåder.
Vi fick 1242 poäng totalt. Det ger 65 poäng i snitt per hund. Hääääärligt!
Nästa år skall vi gå som en tornado genom prislistorna.
Vilken härlig avslutning på säsongen och en otroligt skön stämning!
Redan i inledningsfasen, som startades av Ola flera veckor i förväg kändes tävlingshettan! Ni kan fortfarande se spår av den i gästboken.
Olas inlägg var ung. som den där polaren i plugget som gick in i en grupp och sa något. Då började alla skrika åt varandra och slåss. Själv gick han visslande ned till kiosken och köpte godis som han inte behövde dela med någon. Smart kille!
Kul grepp av uppfödarna att ha med förspelets dialog som en bilaga till reglerna.
När vi fick reda på att
det skulle bli kull-kamp började vi i Goodkullen förstås genast att planera
något speciellt till kull-kampen. Något som hade med derby att göra och som
gjorde att de övriga lagen inte skulle glömma Good-kullen. Men den har nog redan
skrivit in sig i Feedback’s historiken. Om hundarna inte gjort det så har säkert
vissa förare säkert gjort det. Som vårt tunga ankare Veca med Elit-Selma, den
första bruna tiken i Ekl. Nu kan vi bara inte förlora.
Christer, Helena, Marie med flera bollar idéer och Helena o Marie ordnar
Kull-vimpel och gåvor att ge de övriga lagen.
Helena tänkte ordna svart-bruna dummies med texten Good på men tidsplanen höll inte. Jag tycker att ett hel-rör med Goodis blev ett mycket bra alternativ. En ny Larsson-Wiksten kreation! Ni är alltid lika härligt kreativa!
Så, jag tror inte att någon längre är i tvivelsmål om vad den vackert brun-svarta kullen heter eller vilka som har Good-tikar.
Lagledare utsågs i verklig jämlikhetsanda, vi delar ut Good-kullens lag- och tävlingssymboler, tävlingsledningen går igenom tävlingsmomenten, reglerna och poängsättningen. Domare och funktionärer utses och informeras. Kampsånger tränas in, hundarna förbereds, klädseln kontrolleras och taktiska finter gås igenom. Extrapoäng skall också delas ut av varje lag till ett ekipage i ett annat lag så varje lag behöver kolla på de övriga lagens hundar o förare. Smart drag! tävlingsledningen!
Lena har fixa Good-idolkort som vi fått i förväg och som vi nu generöst börjar dela ut till alla beundrare i de övriga lagen.
Bilden föreställer Good-kullen i unga år.
Mycket fyndigt Lena!! Jag har skickat detta vackra kort till andra vänner och bekanta som alla visat sin stora uppskattning av att få äga en dylik samlarbild. Samlar och raritetsnivån kan inte nog framhållas till sitt rätta värde och kännare kommer att prata länge om detta unika alster.
Vänligen kontakta Lena för prisuppgift på enstaka signerade exemplar av kortet.
Första stationen bjuder på för oss oväntat svåra markeringar som skall hämtas under tidspress. Det var inte kastaren utan nedslagsplatserna som gav våra tikar problem. Ingen skugga skall falla över vår allt-i-allo-funktionär Bengt. (Vad gjorde vi utan dig Bengt? Kontaktade Nisse på Manpower?) Kurts lovande unghund Teitur spikar dubbelmarkeringen och ger laget många poäng dessutom placerar han sig högt upp på vår lista över bra ekipage.
Kampsångerna ekar mellan kullar och skogsbryn, applåder och heja rop som på en bättre konsert, ord-dueller och försök till psykningar mellan lagen ökar tävlingshetsen ännu mer.
På sökstationen finns det att antal väl utspridda apporter som skall hämtas in gemensamt av alla hundar i laget. Varje lag ordnar den interna startordningen mellan hundarna.
Speja lyckas göra alla sina naturbehov under sitt sökarbete varav ”det stora” c:a 3 m från mållinjen. Dessutom dubbel-apporterade hon några dummies. Snacka om dual purpose, här lämnas inget åt slumpen(i hennes ögon är slumpen=andra hundar).
Men nu har lyckan vänt – Goodkullen är på G.
Nu ser vi en del riktigt bra dirigeringar och dessutom några som överraskar både förare och publik. Härligt!
Ann-Sofie med Kelly och Karin med Theo gör några riktigt vassa dirigeringar. Theo överraskar Karin genom att bara gå ut och plocka hem en dummy som om han aldrig gjort annat. Nu är det fler på Good-kullens lista över bra ekipage.
Efter en del diskuterande om startordning och reservplaner enas vi om vilka som skall försöka på vilken dir. det gäller att plocka bort en del apporter för att nå andra. Man måste nämligen tala om vilken dir man skall ta in.
Vi i Good-kullen lyckas ganska bra men hinner inte få in alla dummies.
Men vi är fulla av förtröstan och gott självförtroende. Nästa moment är en av Good-kullens specialare. Nämligen:
Närsök och markering på tid
Nu startar de
Brun-svarta tikarna o förarna helt övertygade om att vi kommer att vinna. Även
nästa års tävling!
Några är så avslappnade att de ägnar sig åt att plocka svamp.
Antingen har de ätit för mycket betablockerare eller så är det en nervös
överslagshandling.
Vi står på rad längs en stig och skall plocka in dummies i ett risigt närsöksområde framför oss. Hundarna jobbar en och en i tur och ordning och sen skall några ut en andra gång. Vi toppar laget när vi sett vilka som jobbat bäst. Bengt står på sidan om sökrutan som kastare för en svår enkelmarkering och ”råkar” prata och röra sig innan vi skall ut på närsök. Några av våra oerhört snabba och effektiva tikar hinner både kolla
vad Bengt gör och plocka in sin dummy. Bengt märkte knappt att de var i närheten.
Nu vet VI att man FÖRST måste avsluta söket och att laget SEN skall ta markeringarna men att man måste avgöra hur mycket tid laget skall lägga på varje delmoment. Det visste tydligen inte alla(han heter så numera) lagledare!
Som symaskinsnålar går våra hundar sen ut och plockar in varsin skitsvår markering. Vi hade till och med tid över för att ha kunnat göra om både sök o markeringsmomenten. Men vi avstår faktiskt.
Stolta och lyckliga går vi tillbaka till ryggsäckarna och fortsätter med svampplockningen ett tag.
Men vi tittar också på de återstående två lagen och beundrar deras kämparglöd och unghundarnas fina arbete.
När den sista grenen är avklarad är vi tvärsäkra på att vi vunnit både den fysiska och den mentala tävlingen.
Nu är det en deltävling kvar till vinst.
Hundarna sittande på linje, gå därifrån och kalla in med namn.
Hund som knallar måste
sättas om tillsammans med den som kallades in. Här gäller det att ha stadga på
och kontakt med hunden. Någon manliga representant för uppfödarna fäller en
kommentar om att detta är en enkel tävling som kommer att gå jättesnabbt. Men
den är inte så enkel och går inte så snabbt för alla lag visar det sig.
Speciellt som vissa för två hundar i samma linje. Det blir en del springande
fram och tillbaka för att sätta om hundarna. Och tiden går……
Nu stundar avslutningsfestens fördrink, skaldjursbuffé, goda såser, skratt, tal, prisutdelning och en mycket uppsluppen stämning. Ljudnivån i lokalen närmar sig tinitus-nivå.
Ola håller ett historiskt tal, uppfödarna får några välförtjänta presenter med rörda mottagare som följd. Ett ur många aspekter historiskt ögonblick.
Robert ordnar en överraskning med vackra flattar i brunt på en T-tröja. Tyvärr smög det sig in ett tryckfel i texten men det skall raskt rättas till(finn fem FELFRIA). Det bruna vandringspriset delas ut och sångerna bölja mellan väggarna.
Marie har tagit med sig en st. lagarbetsutrustning från ”fritis” som vi får prova att bygga höga torn av klossar med lagvis. Vet inte vad som var svårast? Att utföra själva samarbetet eller att vara helt tysta? För vissa var det definitivt det senare.
Ute har mörkret och den råa fukten sänkt sig runt Tallstugan men inne är det ljust och varmt. Lika varm som stämningen i Feedback’s gänget.
Vem vill lämna ett
sådant sällskap men tyvärr måste man ju hem någon gång.
Minnena från alla gemensamma aktiviteter, träning och härliga träffar kommer
förhoppningsvis att värma våra själar i den stundande vinterkylan.
Tack allesammans för en härlig och kul säsong! Jag är ganska övertygad om att det blir ett nytt, kul Feedback’s år. Kan det bli något annat med sådana uppfödare och valpköpare med det rätta virket?
Peter & Speja